Hopp

Ikvæll gick det inte længre. Nær man gråter så mycket så man inte kan sluta, och det enda man vill ær att den personen man saknar allra mest bara ska komma och hålla om en, och saga att allt kommer bli bra igen.
Allt det jag har hållt på så længe nu kom ut. Att gå och tænka på en och samma sak, och sakna någon så mycket, då måste det nog komma ut tillslut...
Man ska inte ha førhoppningar før man blir bara besviken, men hoppet ær ju trots allt det sista man har.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0